Lillebror

 , tisdag den 10/9 var en vanlig dag. Förutom att

Jag var superduperTrött och sådär..

När H kom hem från jobbet bestämde vi oss för att ta ett bad senare på kvällen.

Jag vilade medan Henrik gjorde mat.

Kokt potatis och köttbullar.

❤ 

Kl 20 blev det idolmys !

Och kl 20.15 när jag låg på soffan och skulle vända på mig så Shplat - vattnet gick . Äntligen tänkte jag... Ringer förlossningen  och är välkomna in! 

Vi packar lite samt fixar barn & hundvakt i godan ro och efter en kvart säger jag till Henrik att vi måste nog åka så fort som möjligt då jag började få lite ont.. 

Resan tog ca 30 min och jag hade 4 värkar under tiden som hela tiden ökade i styrka (smärta). Kom in ca 21.30 och fick nån tens-grej för att jag hade så onda värkar. Sen var det kaos i ett par timmar . Hade så otroligt starka, smärtsamma värkar. Körde på med tensappararen (usch!) och svag lustgas (sämst) och blev undersökt - öppen 4cm. Bara!! :(

Bad om eda direkt för värkarna kom väldigt tätt och var sjuka jämfört med Linus förlossning.tydligen kan värkarna bli mer intensiva för varje barn man får.

Eda-killen kommer in och sätter i slangen i ryggen och ger en liten "provdos" för att se om det funkar. Kopplar inte på nåt dropp alltså.

Värkarna under denhär tiden ska vi inte tala om.. Ryser när jag tänker på det..

Jahopp jag börjar längta efter att känna nåt från epiduralen (Edan) men nix, då kommer krystvärkarna..

Efter typ 5 jättehemska krystvärkar så var han ute! Krystade 10-15 min jämfört med Linus 3,5-4 timmar!! Sjukt skönt! Men fy sjutton börjar nästan grina när jag tänker på den smärtan. 

Kl 23.50 kom han upp på mitt bröst.

4620 g tung och 54 cm lång.

Huvudomf 37 cm

Förlorade en liter blod så efteråt skulle massa olika barnmorskor klämma på magen och detta var nästan värre än förlossningen.. Jag minns att det var ett av de värsta momenten med Linus förlossning - när dom skulle klämma på magen efteråt. Och denna gång höll dom på 10 ggr så mycket. Jag skrek som en gris.. 

Men nu är vi på bb. Mår bättre än väntat. Eftervärkarna är inte att leka med. Så fort han ammar (dvs hela tiden) så smärtar det nåt fruktansvärt i magen, ryggen, ja överallt....

Fick nån liten tablett nu iaf som skulle dämpa smärtan lite. (Skeptisk då det gör hemskt ont....) 

Just nu är jag fruktansvärt trött, har ont, är lättad och glad att det är över. Är så glad att få mysa med snuttisen äntligen .

Om vi ska ha fler barn så får Henrik bära, föda och amma dom :) 

Vi mår bra iallafall och det är huvudsaken!