Usch ..
Sfinkterruptur . Bara ordet gör mig skräckslagen. Det är nog det jag är mest rädd för inför nästa förlossning.
Varning!
Mesar - läs inte resten av detta inlägg ;D
HOPPASHOPPASHOPPAS att det går lika bra som med Linus förlossning.. Födde normalt (vaginalt) och fick 4 små bristningar. Fick sy en del. Men de är /VAR Obetydliga!! Inget jag lider av idag så att säga. tack och lov :)
linus vägde 4440 g
53 cm lång och
38.5 cm i huvudomfång.
91% (tror jag det var-står olika siffror överallt) av alla som föder vaginalt får nån bristning.
Vill länka till ett inlägg som gör mig skräckslagen...
http://appelblomman.blogspot.se/2012/09/sfinkterruptur.html?m=1 <-- där hittar ni det, här är texten annars:
Har suttit och tittat på kvällens uppdrag granskning. Det handlade om sfinkterskador... Jag får kalla rysningar och får genast flaschback till den morgonen för över 4 år sedan när jag födde Alfred... Han kom med dunder och brak och var väldigt stor (4880 gram och 56 lång och ett huvudmått på 38...) Jag fick en så kallad sfinkerruptur grad 4, alltså bokstavligt talat så sprack jag hela vägen bak....
Jag hann träffa Alfred i 1 timme och sedan rulades jag ner till operationen. Jag skulle lappas och lagas ihop...
Jag lagades och jag lappades ihop och jag gick hos sjukgymnasten i nästan ett år till och från för att öva upp mina muskler.. Det mest förnedrande jag kunde gör.. Lägga mej på en brits och med sjukgymnasten finger rakt upp i analen där jag skulle ligga och öva upp mina knipmuskler...
Jag blev "bra". Jag blev gravid med Fabian. Jag lovades kejsarsnitt. Allt kändes bra. Jag fick Fabian, NORMALT...
Nu känns det inte så bra så här 4 år efter.. Trots att jag fått så mycket hjälp...
Jag har ingen smärta, inget ont. MEN jag kan inte hålla mej... Kissseriet är hemskt.. Mest när jag hoppar, springer och dansar... Det är inte bara några droppar, nej det är mycket.. Jag, 32 år gammal använder mej av tena skydd för att inte urinet ska rinna längst bena... Det är förnedrande.. Det är pinsamt att skriva om, det är pinsamt att erkänna och det är jäkligt privat att prata om...Men jag gör det iallafall... Vi är mååånga i världen som har varit med om detta. Varför ska vi behöva skämmas för det? Vi har ju faktiskt inte gjort något fel, vi har "bara" fött barn...
Jag har "tur", ja om man kan kalla det så... Jag läcker "bara" urin.. Dessa tjejer som var med i kvällens programmet ikväll läcker annan avföring, fruktansvärt...
Jag borde ta tag i mitt problem igen... Jag var på KK innan sommaren.... De fyllde min blåsa och sen skulle jag ställa mej på ett skynke med bar underkropp och hoppa framför dem för att se hur mycket jag läckte. Förnedrande vill jag lova...
Jag fick massor av papper att fylla i... Jag skulle väga mina bindor, jag skulle fylla i ett formulär varje gång jag var på toa... Nej jag har inte gjort det, men jag borde göra det... Det är inte roligt att läcka och att ständigt tänka på att man måste ha en tena binda i väskan om man vet att man ska dansa eller spinga... FÖRNEDRANDE...:-/
Som sagt, jag läcker "bara" urin... Jag lider med alla andra kvinnor som läcker avföring...
Kvällen program tog upp att svenska sjukvården mörkar sfinkerskador.. Fyyy faaan säger jag bara... Barnmorskor som blundar för sfninkerskador och inte rapporterar in detta, pga av rädsla för att de ska vara en sämre barnmorska? Katastrof vilken jäkla inställning det finns bland de svenska barnmorskorna!
Hur i hela världen kan de säga att en kvinna skulle tycka att det det vore övergrepp att bli ordentligt undersökt efter sin förlossning? Jo för så sa en chefsläkare(?) på av sverigens förlossningar, idiot...
Här ligger jag och Alfred efter att de ruskat liv i honom... Han var väldigt medtagen när han föddes och bröt nyckelbenet, luftficka på lungorna, dålig syrehalt i blodet, blåsljud på hjärtat och gulsot... Det var några kämpiga dygn som vi var med om... Älskade underbara Alfred.... På någotvis så fick han och jag ett speciellt band från den dagen...Du och jag Alfred...❤
Kolla in hans runda goa haka...;-) Inte kan man tänka sig att han var så stor när han föddes, så liten och smal som han är idag;-)
HÄR kan ni läsa en kort sammanfattning av min förslossning med Alfred och dagarna efter;-)
///// SLUT.
Måste nog ta ett snack med barnmorskan och se om hon kan lugna ner mig lite :)