Jägarna 2

På fredag blir det visst bio!!

Jägarna 2, vad roligt jag som gillar svenska filmer :)

Kopierat från toppmotet.se:

"Produktionsteamet har inte haft bråttom. Manuset har skrivits om, förbättrats och utvecklats under flera år och det har varit mödan värt.

Berättelsen är så skickligt kopplad till föregångaren Jägarna, att man bör ha sett den första för att riktigt förstå den ruggiga vånda som uppstår hos huvudpersonen, när han åter, mycket motvilligt ska sägas, konfronteras med sina hemtrakter.

Rolf Lassgård är den ende skådespelare som återkommer från del 1 och han gör sin roll som kriminalkommissarie med återhållen vrede och vånda med bränsle från den första filmen. Peter Stormare kommer in som en tongivande lokal polis som är magnifik i sin självuppfattning. Annika Nordin, som hans kvinna gör ett filmiskt genombrott i sin trovärdighet av en människa inträngd i ett hopplöst hörn och Kim Tjernström, hennes son är ytterligare en i raden av tonträffande skådespelare. Och vad ska man säga om Eero Milonoff, byns maniske småbuse som är polisens ständiga huvudvärk och hackkyckling? – In på bara skinnet!

Allt bubblar under ytan, inget är vad det synes vara.

Jag väntar action och får drama. Visst det är tufft, det är våldsamt men i stället för en yttre bang-och-bom cirkus så får vi en berättelse om den inre resan hos de fyra huvudkaraktärerna. Detta är möjligt eftersom personteckningarna är så genomarbetade. Vi får människor i helfigur. Här finns inte svart eller vitt. Vi får tränga in i karaktärerna. Det är härligt att se detta skådespeleri som gör att jag tror på figurerna. Dessa personer är möjliga. Dessa händelser är möjliga. Det är tonträff i repliker och samspel.
Genom hela filmen utvecklas rollernas inre resa. Det är mycket starka känslor. Det är adrenalin. Det är ren och skär skräck. Som åskådare vet man inte hur fan det ska gå.
Det är det yttre. Samtidigt vågar Kjell Sundvall ge åskådaren tid att känna in situationer och den pragmatiska lösningen på det infernaliska brottet som är själva ramhandlingen, är ruggigt stark.

Handlingen ska inte berättas här. Det vore att avslöja alltför mycket av de många överraskande vändningarna i filmen.
Den första filmen skapade en diskussion om ”den norrbottniske mannen” och hans tillkortakommanden. ”Stereotyper”, ”osanningar”, ”smutskastning” och jag vet inte vad. Ropen ekade – såna är vi INTE!
När det så visade sig att dessa bössbeväpnade gäng, styrda av informella ”ledare” finns överallt i ett litet samhälle, att filmen tog upp ett allmängiltigt problem/fenomen, var succén ett faktum. Folk i hela landet både kände och kände igen dessa småbusar som själva vill sätta agendan på sin ort, åtminstone för den egna skumma hanteringen. Filmen visade att trycket från dessa små intressegrupper också kan styra den lokala polisen. Obehaget, den dagliga konfrontationen med busarna skapade en vilja eller nödvändighet hos ordningsmakten att se mellan fingrarna med hjälp av god kåranda och ”här håller vi ihop-stämning”.

Denna andra film handlar mycket lite om yttre geografi utan handlar mer om vårt inre landskap där mannens behov av makt och kontroll kläs av och naglas fast.
Den svagares totala utsatthet och ”vi håller ihop-begreppets” värsta sidor visas rakt, naket och gripande.
En riktigt bra och spännande film där Kjell Sundvall vill mycket mer än att underhålla.
Jag tror att de som är skeptiska till Jägarna 2 har i filmen mött sin egen rädsla och/eller egna erfarenheter och vill egentligen inte minnas det som skrämt dem eller vållat olust tidigare i livet. Därför bjuds man både på spänning och en egen, inre resa.
Gå och se!"